Hajen: Från urtid till utrotning – vårt ansvar

Välkommen till PodThis och Upptäckartimmen. Hajarna har funnits längre än träden, men nu behöver de vår hjälp. Vi ska sammanfatta vårt äventyr och upptäcka hur vi alla, stora som små, kan bli hjältar för hajen, tillsammans med Daniel, som studerar marinbiologi och havsvård. Deras uråldriga överlevnadshistoria, som nu är hotad, grep mig djupt.

Hur kan ett djur som överlevt så länge nu hotas av utrotning?

Havens balans står på spel. Vi utforskar hajens historia, myter, överfiske och konkreta lösningar.

Den där bilden av Cladoselache som obehindrat glider genom uråldriga vatten, med sin torpedformade kropp som redan var fulländad. Den ger verkligen ett perspektiv. Hur otroligt gamla är hajarna egentligen?

De är verkligen uråldriga varelser. Hajarna har funnits i över fyrahundrafemtio miljoner år. Det gör dem faktiskt äldre än de första träden på land, som dök upp för ungefär trehundrasjuttio miljoner år sedan. Äldre än träd! Det är en svindlande tanke. Och de sägs ha överlevt flera av jordens största katastrofer, eller hur?

Ja, de har klarat sig igenom fem globala massutdöenden. Det inkluderar händelsen som utrotade dinosaurierna för omkring sextiofem miljoner år sedan. Det betyder att hajarna har sett betydligt mer av jordens historia än de flesta andra livsformer. Vad är det som gör dem så exceptionellt motståndskraftiga? Är det deras uppbyggnad eller kanske deras förmåga att anpassa sig?

Det är en kombination. Idag finns det över femhundra kända hajarter, från den lilla dvärgkäglan på bara tjugo centimeter till den enorma valhajen som kan bli upp till arton meter lång. Denna mångfald visar på en enorm anpassningsförmåga till olika miljöer och byten. Och deras skelett, är det annorlunda jämfört med andra fiskar?

Absolut. Deras skelett består av brosk, inte ben. Det gör dem både lättare och mycket mer flexibla. Det är en avgörande fördel för snabbhet och manövrerbarhet i vattnet. Det är en design som har varit oerhört framgångsrik i miljontals år.

Så den där ursprungliga, torpedformade kroppen vi hörde om med Cladoselache, den var alltså en grundläggande ritning som har fungerat genom alla dessa tidsåldrar?

Exakt. Cladoselache levde för trehundraåttio miljoner år sedan. Den hade redan utvecklat den här strömlinjeformade kroppsformen. Det är en aerodynamisk design som är så effektiv att den i princip inte har behövt ändras. Den är ett bevis på evolutionär briljans. Ett djur som har överlevt nästan en halv miljard år.

Det har sett kontinenter flytta sig och otaliga arter komma och gå. Det är en historia om enastående framgång. Verkligen. De representerar en obruten linje av överlevnad, en levande påminnelse om havets tidlösa krafter och en av naturens mest robusta skapelser.

Så, Astrid, hur gick detta uråldriga, framgångsrika djur från att vara en överlevare i världsklass till att plötsligt bli allmänhetens fiende nummer ett?

Ah, 'Hajen'. En film som skrämde slag på en hel värld.

Men den där bilden av hajen som en blodsugen mördare, stämmer den verkligen överens med verkligheten?

Färre än tio?

Det låter otroligt lite med tanke på all uppmärksamhet de får.

Så de hugger inte för att de ser oss som mat?

Jag har hört att man löper större risk att dö av att få en kokosnöt i huvudet än av en haj. Stämmer det?

Det är ju nästan svårt att ta in hur snett proportionerna blivit i vår föreställningsvärld.

Den där bilden du målar upp, Daniel, av hammarhajen som slängs tillbaka i havet efter att fenorna skurits av. Den är svår att skaka av sig. Är det verkligen en så vanlig syn?

Tyvärr är det en alltför vanlig syn. Uppskattningsvis dödas omkring hundra miljoner hajar av människor varje år. Det är en siffra som motsvarar över elvatusen hajar i timmen. Det är den brutala verkligheten bakom handeln med hajfenor. Hundratals miljoner?

Elvatusen i timmen?

Det är ett svindlande antal för varelser som överlevt i hundratals miljoner år. Hur är det ens möjligt att vi har kommit hit?

Det handlar främst om det industriella överfisket. Den snabba ökningen av fiske efter andra arter, och den höga efterfrågan på hajfenor, har skapat en perfekt storm. Hajfenor ses i vissa kulturer som en statussymbol och är grunden i hajfenssoppa, en mycket dyrbar rätt. Så man fångar hajen enbart för fenornas skull, och sedan kastar man bara tillbaka den?

Trots att den fortfarande lever?

Exakt. Det kallas fenfiske. Fenorna har ett mycket högt marknadsvärde, men köttet betraktas ofta som mindre lönsamt. För att maximera utrymmet på fiskefartygen skär man då av fenorna och kastar den stympade, ofta fortfarande levande, hajen tillbaka i vattnet. Den sjunker då till botten och dör en långsam död.

Vilket slöseri, och vilken oerhörd grymhet. Och det här har lett till att hajpopulationerna har minskat drastiskt, har jag förstått?

Ja, den globala hajpopulationen har minskat med över sjuttio procent under de senaste femtio åren. Arter som hammarhajen, som vi nyss hörde om, och den vitfenade oceanhajen, är nu klassade som 'kritiskt hotade' av IUCN. Det är det sista steget innan utrotning i vilt tillstånd. Kritiskt hotade.

Den vitfenade oceanhajen, den som Elin såg sjunka på skärmen… Det är inte bara fenfiske som ligger bakom denna nedgång, eller hur?

Jag har hört talas om något som kallas bifångst. Bifångst är en annan stor bidragande orsak. Många hajar fångas oavsiktligt i fiske som egentligen riktar sig mot andra arter, som tonfisk. De fastnar i stora nät eller på långrev avsedda för andra fiskar och dör där, utan att ens ha varit det primära målet. Så även om man inte ens vill ha hajen, bidrar man ändå till dess undergång?

Det känns som att den här uråldriga varelsen, som överlevt så mycket, nu möter sitt största hot från en enda art – människan. Precis. Det är en paradox: hajarna har klarat av fem stora massutdöenden, men den industriella skalan och teknologin i vårt fiske, och våra konsumtionsmönster, har satt dem i en oerhört sårbar position.

Vi har alltså sett att hajarna är urgamla varelser som nu hotas på ett helt nytt sätt. Men om de försvinner, vad betyder det för resten av havet?

Erik lyfte en viktig fråga sist, Daniel. Vad händer egentligen med havet om hajarna försvinner helt?

Spelar det verkligen någon roll?

Det är en avgörande fråga, Maya, och svaret är entydigt ja. Hajarna är nyckelarter i ekosystemet. Nyckelarter?

Vad innebär det konkret i havsmiljön?

De håller balansen i näringskedjan. De reglerar populationerna av sina bytesdjur, och på så sätt ser de till att ingen art tar över. De är som havets egen förvaltare. Så de håller ordning, kan man säga. Precis. De jagar ofta de svagare och sjuka individerna, vilket paradoxalt nog håller bytespopulationerna starka och friska på sikt.

Men deras frånvaro orsakar oväntade kaskadeffekter. Kaskadeffekter?

Tänk på Atlanten. Där ledde en minskning av stora hajar till att kornrockorna, som är deras bytesdjur, exploderade i antal. Dessa rockor åt i sin tur upp hela populationen av kammusslor, som utrotades lokalt. Det är en ganska dramatisk kedjereaktion för en art som försvinner. Ja, och tigerhajar gör något liknande för havssköldpaddorna.

De skrämmer bort sköldpaddorna från att överbeta sjögräsängar, vilket bevarar dessa vitala 'barnkammare' för otaliga marina arter. Så hajarna skyddar inte bara sjögräset, utan också allt liv som bor där?

Exakt. Och en minskning av hajar kan till och med leda till att korallrev dör ut. Om hajarna inte längre jagar de mindre fiskarna som jagar algätarna, då minskar algätarna. Och algerna tar över, kväver reven.

Att höra om president Remengesau Juniors arbete på Palau, och hur hajarna återvänder, det ger verkligen hopp. Det låter som en vändpunkt, att vi faktiskt kan vända det här. Det är en ljusglimt, Erik. Och det är ett bevis på vad som är möjligt när politisk vilja möter ekologiska behov. Men det är viktigt att komma ihåg att Palau är relativt litet.

Och utmaningarna vi står inför globalt är enorma. Det är en bit kvar till en verklig vändpunkt överallt. Men om ett sådant marint skyddsområde fungerar så bra, borde vi inte bara kunna kopiera modellen världen över?

Varför är det inte så enkelt?

Problemet är omfattningen. Att etablera och övervaka sådana områden kräver stora resurser. Det kräver också internationell samverkan, särskilt i internationella vatten. Men framsteg görs. Ett annat starkt argument är hajturismen. Du menar att levande hajar kan vara mer värdefulla än döda?

Det låter ju logiskt, men är det en märkbar faktor?

Absolut. En enda levande revhaj på Maldiverna beräknas vara värd över tre miljoner kronor i turismintäkter under sin livstid. Det är jämfört med bara några hundralappar för dess fenor.

Detta har skapat starka ekonomiska incitament för att bevara hajarna levande i länder som Fiji, Sydafrika och Bahamas, där hajturismen är en snabbt växande industri. Det är ju siffror som talar sitt tydliga språk! Men bortsett från turismen, finns det konkreta åtgärder som faktiskt minskar överfisket och skyddar arterna?

Ja, definitivt. Allt fler länder och regionala fiskeorganisationer inför strikta förbud mot fensnitt. Och de implementerar också fiskekvoter. Dessutom har arter som makrillhaj och rävfenhaj fått ökat skydd genom att listas under CITES-konventionen.

Denna konvention reglerar internationell handel och gör det olagligt att handla med dem utan tillstånd. Så det finns alltså internationella överenskommelser som hjälper. Men hur vet vi att de efterlevs, eller att vi skyddar rätt områden?

Där kommer forskning och ny teknik in. Satellitmärkning ger oss ovärderlig kunskap om hajarnas migrationsmönster. Det hjälper oss att skydda dem mer effektivt genom att identifiera viktiga lekplatser och vandringsleder. Det är ett pussel som långsamt läggs. Lagar, avtal och turism i all ära. Men det känns fortfarande så stort, så långt borta. Kan verkligen jag, här hemma, göra någon skillnad?

Erik: Att se Anna välja bort schillerlocke på Feskekôrka och Markus signera en namninsamling hemma i Malmö, det får mig att fundera. Känns det inte ibland som att enskilda små handlingar bara är droppar i havet?

Astrid: Tvärtom, Erik. De där 'små' dropparna skapar vågor. Annas val att istället be om MSC-märkt torsk är en direkt signal till marknaden. Varje gång vi väljer hållbart, eller aktivt väljer bort hajprodukter som schillerlocke eller kosttillskott med hajbrosk, då styr vi efterfrågan. Erik: Så våra konsumentval har verkligen den kraften?

Det handlar alltså om att bli en medveten konsument snarare än att bara hoppas på att lagstiftare ska agera?

Astrid: Det är en del av ekvationen. Enskilda val blir en kollektiv kraft. Men det handlar inte bara om vad vi äter. Vi kan också aktivt stötta organisationer som Världsnaturfonden eller Shark Trust. De arbetar dagligen med hajbevarande på bredare front. Deras arbete är ovärderligt.

Erik: Men om man inte har pengar att skänka, eller känner att man inte riktigt vet var man ska börja, finns det andra sätt att engagera sig?

Astrid: Absolut! Att sprida kunskap är kanske det allra viktigaste. Genom att prata med vänner och familj, dela korrekt information i sociala medier, kan du hjälpa till att avliva myterna om hajar. Det är så vi förändrar attityder och ökar medvetenheten på bredden. Erik: Som Markus med sin namninsamling. Är det att sprida kunskap, eller är det en annan typ av engagemang?

Astrid: Det är en kombination. Markus använder sin röst för att påverka. Pod This. Att skriva under namninsamlingar och att uppmana politiker att arbeta för starkare skydd för hajar, både nationellt och internationellt – det är att direkt bidra till förändring.

Och om du reser, välj ansvarsfulla ekoturism-operatörer som prioriterar djurens välbefinnande. Erik: Vi har rest genom hajarnas mångtusenåriga historia. Vi har sett hur de överlevt massutdöenden, ända fram till dagens akuta hot. Vi har sett hur myter har format vår rädsla och hur våra egna handlingar har blivit deras största fara.

Men vilken är den enskilt viktigaste slutsatsen vi ska ta med oss från det här?

Astrid: Räddningen för hajarna ligger inte bara hos politiker och stora organisationer. Den verkliga kraften finns hos oss alla. Den finns i de dagliga val vi gör som konsumenter, och i vår förmåga att sprida kunskap. En levande haj är i slutändan värd oändligt mycket mer än en död, och vi kan var och en bli en hjälte för hajen.

Vi har rest från uråldriga hav, sett hajar överleva fem massutdöenden. De som fanns före träden, behöver nu vår hjälp. Hotet är inte monstermyten, utan vår påverkan.

Räddningen för dem och våra hav ligger i våra konsumentval och i att sprida kunskap. Vi kan alla vara en hajens hjälte, eller hur?

Tack, Daniel, för din expertis. Dela gärna detta avsnitt. Sök Pod This för mer. Tills nästa gång, fortsätt ifrågasätta, fortsätt upptäcka.