Stockholms första tunnelbana 1950
Stockholms tunnelbana startade nittonhundrafemtio genom att man byggde om Södertunneln från nittonhundratrettiotre för tyngre trafik. Genom att importera amerikansk teknik från Westinghouse och General Electric kunde staden köra kraftfulla tåg som halverade restiden till de nya söderförorterna. Utbyggnaden var startskottet för modern stadsplanering där Hökarängen blev den första mönsterstadsdelen med ett centrum separerat från biltrafik.
Söndagen den första oktober nittonhundrafemtio rullade det första officiella tunnelbanetåget ut från Slussen med destination Hökarängen inför tusentals förväntansfulla stockholmare. Ingenjör Helge Berglund och stadens invånare fick se restiden halveras till arton minuter tack vare amerikanska motorer från Westinghouse och den gamla spårvägstunneln under Södermalm. Utbyggnaden lade grunden för den moderna stadsplaneringen och de nya ABC-städerna där bostäder, arbete och centrum samlades kring de nya spåren. Stationer som Södra Bantorget och Ringvägen bytte namn till Medborgarplatsen och Skanstull för att markera den nya tidens kollektivtrafik.
Chapters
Södertunneln under Götgatan stod färdig redan nittonhundratrettiotre.
Södra Bantorget blev Medborgarplatsen.
Som till exempel Hökarängen.
Välkommen till PodThis och The Discovery Hour. Det är söndagen den första oktober nittonhundrafemtio vid Slussen. En poliskonstapel motar bort folkmassan. Alla trängs för att få åka med på den arton minuter långa resan, från mörkret i city ut till ljuset i Hökarängen.
I dag ska vi utforska tunnelbanans födelse nittonhundrafemtio tillsammans med historikern Daniel.
Spöktunneln under Söder
Den första oktober nittonhundrafemtio står ingenjör Helge Berglund på perrongen vid Södra Bantorget. Han tittar på den nya skylten där det numera står Medborgarplatsen. I betongtunneln från nittonhundratrettiotre är det alldeles tyst mellan pelarna. Han ser sekundvisaren ticka igång de arton minuterna mot söder. Ljudet som närmar sig är inte längre spårvagnens gnissel. Det är ett tungt och dovt muller.
Mullret som Helge Berglund hörde markerade slutet på en mycket lång väntan. Han står där på perrongen framför de nymålade skyltarna på Medborgarplatsen och blickar in i en tunnel som faktiskt inte var ny.
Södertunneln under Götgatan stod färdig redan nittonhundratrettiotre. Under sjutton år rullade det bara vanliga spårvagnar där. Men ingenjörerna hade byggt den med en dold framtidspotential.
De byggde alltså en tunnel som var alldeles för stor för de vagnar som faktiskt körde där under trettiotalet?
De planerade allt efter en framtid som de bara kunde ana. Taket satt högre och kurvorna var flackare än vad spårvagnarna krävde. De förberedde för tunga tåg långt innan staden ens hade beslutat att bygga en riktig tunnelbana.
Det var därför de behövde döpa om stationerna inför premiären nittonhundrafemtio. Södra Bantorget blev Medborgarplatsen. Ringvägen fick det nya namnet Skanstull för att visa att en ny tid var här.
Namnbytena var ett sätt att tvätta bort den gamla spårvägsstämpeln. Stockholm höll på att kvävas av trängsel och smuts i innerstaden. De här perrongerna blev livlinan ut mot de nya områdena i söder, som till exempel Hökarängen.
Men trots att tunneln låg där och väntade i sjutton år räckte det inte med bara betong och nya namn för att lösa krisen.
Det fanns ett grundläggande problem som hotade hela projektet. Spåren låg visserligen klara i mörkret. Men för att dra tunga tåg krävdes en kraft som Sverige ännu inte hade tillgång till.
Arton minuter till framtiden
PodThis är tillbaka. Vi lämnar mörkret i Södertunneln och den där känslan av att Sverige stod inför en mur. Vi hade rälsen och viljan, men Daniel, du nämnde att vi saknade muskelkraften för att faktiskt driva de här tunga tågen. Hur löste man det?
Man insåg snabbt att svensk industri helt enkelt inte hade tekniken för så kraftfulla elmotorer vid den här tiden. Därför fick ingenjörerna vända blicken västerut, mot USA. De svenska C1-vagnarna blev ett slags teknisk hybrid. Karosserna byggdes visserligen hemma i Sverige, men underredet var ren amerikansk kraft från Westinghouse och General Electric.
Det måste ha varit en enorm prestige för de amerikanska företagen att få leverera hjärtat till Stockholms nya stolthet.
Verkligen, och det var precis den här kombinationen som krävdes för det stora genombrottet. När de amerikanska motorerna äntligen kopplades in och tågen för första gången rullade i full hastighet under Södermalm, då förändrades allt på ett ögonblick. Det var inte bara ett tåg som rörde sig; det var en acceleration av hela samhällsbygget.
Vad innebar den hastigheten rent konkret för en vanlig stockholmare som bodde i de nya förorterna?
Skillnaden var total. Innan tunnelbanan var en resa från Slussen ut till Hökarängen ett tidskrävande projekt med spårvagn eller buss. Men med de nya tågen halverades restiden i ett enda slag. Plötsligt tog resan exakt arton minuter.
Arton minuter. Det är ju ingenting idag, men då måste det ha känts som att staden krympte.
Precis, och den tidsvinsten var nyckeln till att Hökarängen ens kunde existera. Det byggdes som Sveriges allra första ABC-stad, där A står för arbete, B för bostad och C för centrum. För första gången ritade man ett modernt, helt bilfritt centrum. Men för att ett sådant område skulle fungera utan bilar krävdes det att tunnelbanan fanns där som en livlina direkt in till hjärtat av Stockholm.
Så utan de där amerikanska motorerna hade vi kanske aldrig sett de här moderna förorterna växa fram?
Det är mycket möjligt. Tunnelbanan var aldrig bara ett transportmedel; den var själva förutsättningen för att kunna bygga de nya bilfria ABC-städerna, och därmed det blodomlopp som gav liv åt det moderna Sverige. Tack för att du lyssnat.
Det är den första oktober nittonhundrafemtio. Ingenjören Stig Samuelson lutar sig framåt i förarhytten vid Slussen. Under golvet viner motorerna från amerikanska Westinghouse. De köptes in eftersom den svenska industrin fortfarande famlade i mörkret. Han startar tidtagaruret och känner hur vagnen skjuter fart. Nu tickar de arton minuterna ner medan tunnelns mörker omsluter tåget.
När vi blickar tillbaka på de där arton minuterna under jord, från det instängda mörkret vid Slussen ut till den öppna rymden i Hökarängen, ser vi något mer än bara räls och betong. Det här var startskottet för en helt ny tid.
Det var verkligen språnget från det gamla, trånga Stockholm till en helt ny livsstil. Utan den amerikanska tekniken och modet att gräva djupt hade idén om ABC-staden stannat på ritbordet. Tunnelbanan blev det blodomlopp som gjorde det moderna livet utan bil möjligt för tusentals familjer.
Den här resan visade sig vara en färd rakt in i framtiden. Stort tack, Daniel, för att du hjälpte oss att förstå hur tunnelbanan byggde Sverige. Om du tyckte om det här avsnittet får du gärna dela det med någon som också vill upptäcka historiens dolda samband. Vi hörs snart igen för att utforska fler berättelser som har format vår värld. Daniel är en AI-röst skapad för det här avsnittet; fakta kommer från källorna på avsnittssidan. Tack för att du har lyssnat på PodThis.
Sources & further reading
Stockholm på spåret
En omfattande genomgång av hur spårväg och tunnelbana format huvudstadens geografi och arkitektur.
Tunnelbanan 75 år
En historisk dokumentation av de tekniska och sociala utmaningarna vid tunnelbanans födelse.
Så gjordes avsnittet
Skapat av Martin Andersen med PodThis. Research och manus är AI-genererade med Google Gemini utifrån skaparens ämne, rösterna med Gemini eller Cartesia. PodThis redaktion har inte granskat innehållet.
Create your own podcast in minutes
Turn any topic into a professional podcast series with AI
Get Started Free
Comments (0)
Sign in to join the conversation