Store Damm: 50-talsdrömmen och de dolda jättarnas rike

Jag fastnade för hur man har lyckats bevara den speciella arkitekturen. Samtidigt skyddar man ett så pass känsligt och historiskt ekosystem mot att utnyttjas för hårt.

Gustafsborgs säteri har skapat något som liknar ett privat reservat. Det unika är att när du bokar så har du i princip hela vattenytan för dig själv under din vistelse. Den totala tystnaden beror på att de har valt bort massturism. De satsar istället på en strikt reglerad miljö där bara ett fåtal personer får vistas samtidigt.

Lugnet är en förutsättning. Men den viktigaste faktorn är deras hårda regel om återutsättning. Varje gädda som dras upp måste hanteras med största varsamhet och släppas tillbaka oskadd. Det betyder att samma fisk kan leva och växa i årtionden i de här dammarna. Det har skapat ett bestånd av troféfiskar som är ovanligt tätt för att vara i ett slutet system.

Det stämmer. Ursprungligen anlades vattensystemet vid Gustafsborg för karpodling. Det fanns en industriell tanke bakom grävandet. Men med tiden förändrades ekosystemet och gäddorna tog över. Ägarna valde senare att förvalta det på ett sätt som sätter kvalitet framför kvantitet.

De går bara några få steg från vattenbrynet till en fiskestuga som ser ut att ha frusit i tiden. Det är en byggnad från nittonhundrafemtio-talet. Den står där som ett minne från en tid när det enkla fritidslivet började ta form i de skånska skogarna.

Även om utsidan andas mitten av förra seklet har renoveringen gjorts med en kirurgisk precision. Man har bevarat varje tidstypisk detalj, från fönsterkarmarnas profil till den strama estetiken. Samtidigt har man smugit in en modern bekvämlighet som aldrig känns påtvingad.

Det är just det som är poängen. Arkitekturen här samspelar med vildmarken istället för att försöka överrösta den. Genom de stora glaspartierna fortsätter bokskogen in i rummet. Det gör att du aldrig lämnar naturen, trots att du sitter i en varm fåtölj med en kopp kaffe.

Kombinationen av den historiska godsmiljön och den här specifika arkitekturen skapar en isolering som är unik. Det handlar om att kliva in i en skyddad bubbla. Där känns det skånska inlandet precis som det gjorde för sjuttio år sedan.

Man kan säga så. Men det finns en underliggande tanke med att stugan är så pass exklusiv och avskild. Det begränsar antalet människor som rör sig här. Det i sin tur skyddar ekosystemet i dammarna.

Det är här vi når kärnan i hela projektet vid Store Damm. PodThis handlar i slutändan inte om att fånga den största fisken eller att sova i den snyggaste designmöbeln.

Den sanna lyxen här är faktiskt inte de moderna bekvämligheterna i stugan. Det är den totala och nästan absoluta avskildheten. Det är den svindlande vetskapen om att de där uråldriga gäddorna vi pratat om simmar vidare där ute i mörkret. De är helt ostörda av mänsklig hand.

Den verkliga bedriften i Perstorp är balansen. Vi kan sitta i en varsamt restaurerad fåtölj från nittonhundrafemtiotalet. Samtidigt vet vi att de enorma gäddorna rör sig precis utanför fönstret. De har vuxit till sig under årtionden av förvaltning. Det här är lyx som handlar om tystnad och biologiskt arv snarare än guldplätering.