Rask löser koden på Hotell Västkusten

Medan doktor Ström står och huttrar i nattvinden, befinner sig Kasper Rask ute på däck. Han rabblar den svenska strafflagen utantill under den stormiga överfarten. Välkommen till PodThis och Untold Realms. I dag undersöker vi om Kasper Rask hinner få tillbaka de stulna ritningarna innan de smugglas ut ur landet.

Kan en polismästares allra modernaste verktyg verkligen mäta sig med en mans förmåga att läsa av torkad lera på en matta? Det var en regnig kväll i Göteborg år artonhundranittiofem. Herr Rask och hans trogne följeslagare Ström klev in genom svängdörrarna på det anrika Hotell Västkusten. Inne i den varma foajén med sina gulddekorationer möttes de av polismästare Lindberg. Han var en man som bar sin uniform med en nästan komisk stolthet. Han visade upp en liten burk med det absolut senaste inom kriminalteknik. Det var ett fint pulver som skulle användas för att säkra fingeravtryck. Lindberg hånskrattade åt Rask. Han menade att den gamla tidens slutledningsförmåga snart skulle vara ett minne blott. Du kanske tänker att ny teknik trots allt är vägen framåt och att Rask bara var en kvarleva från förr. Men medan polismästaren föreläste om teknikens under stod Rask helt stilla. Han tittade inte på burken. Istället betraktade han de leriga skospår som torkat in i den tjocka, röda mattan. För ett otränat öga var det bara smuts. För Rask var blandningen av blå lera och krossat tegel ett tydligt visitkort från stadens hamnkvarter. Senare samma kväll slog de sig ner i den eleganta matsalen. Då var det varken polismästaren eller leran som upptog hans tankar. Han studerade den franska menyn med en blick som var både frånvarande och knivskarp. Ström märkte att något var fel när Rask plötsligt stelnade till vid prislistan för hummer. Det var mitt i vintern men dagspriserna ändrades på ett sätt som inte var logiskt. Femtiofyra kronor ena dagen och sjutton nästa, följt av trettionio. Det var inget pris. Det var ett chiffer. Rask ställde siffrorna mot bokstäverna i de franska rätterna och knäckte koden på några minuter. Priserna avslöjade en mötesplats för de agenter som stulit de hemliga ritningarna från Kvarnfors fabriker. Siffrorna bildade koordinater och ett klockslag. Allt pekade mot ett specifikt och förfallet ruckel i de mörkaste delarna av Majorna. Men tiden var knapp och natten var kall. Frågan som nu hänger i den fuktiga göteborgsluften är om de kan nå fram till Majorna innan spionen flyttar bytet för gott. Har de redan förlorat sitt försprång? Tack för att du har lyssnat.

Många tänker sig nog att Majorna vid slutet av artonhundranittiofem bara bestod av charmiga trähus. Man ser framför sig flitiga sjömän som i lugn och ro blickar ut över Göta älv. Men sanningen är att de trånga gränderna med sina kullerstenar dolde en mycket mörkare verklighet. Det var en labyrint där stadens hemligheter begravdes under lukten av tjära och ruttnande fisk. Vi rörde oss snabbt genom de fuktiga passagerna. Samtidigt rullade dimman in från vattnet och gjorde lyktstolparnas sken till suddiga fläckar. Rask tvekade aldrig. När vi väl kom fram till det lilla skjulet vid foten av Stigberget, hängde dörren redan snett på sina gångjärn. Skjulet var alldeles förfallet. Innanför möttes vi av en syn som fick blodet att frysa till is. Hamnarbetaren vi letade efter låg livlös på det smutsiga trägolvet. Hans sista andetag hade lämnat rummet för länge sedan. Rask gick genast ner på knä bredvid kroppen. Han brydde sig inte om att allt var förstört runt omkring honom. Istället fokuserade han på en liten snusdosa som låg utspilld precis vid den dödes hand. Han förde en nypa av det mörka pulvret till näsan. Sedan gnuggade han det metodiskt mellan fingrarna. Du kanske undrar hur innehållet i en enkel snusdosa skulle kunna berätta något för oss just då. Men Rask såg det som ingen annan såg. Han märkte att snuset var grovt malet och hade en ovanligt hög salthalt. Det var egenskaper som var helt unika för en liten tillverkare borta i Masthugget. Det här spåret knöt mördaren till platsen med en enorm precision. Plötsligt förändrades stämningen i rummet. En tung skugga klev fram ur det mörkaste hörnet bakom några tomma tunnor. Det var en jättelik gestalt i en tjock och fläckig sjömansrock som prasslade dovt. Innan jag ens hann reagera, slungades jag bakåt med våldsam kraft. Mannen använde hela sin tyngd. Jag föll handlöst över en trasig stol och tappade helt andan. I ögonvrån såg jag hur gestalten grep tag i en tung läderväska som stått gömd under en brits. Innan Rask hann göra något, rusade mördaren ut genom dörren. Han försvann in i den täta dimman med ritningarna i ett stadigt grepp. Vi stod kvar i mörkret. Vi visste båda att rikets säkerhet just nu sprang för livet genom Göteborgs nattsvarta gränder. Tack för att du lyssnar.

Det är märkligt hur hummerpriserna på Hotell Eggers meny dolde en så farlig hemlighet. Att en spion använde en fransk matsedel som täckmantel mitt i Göteborg visar verkligen vilken blick för detaljer den kände detektiven hade. Men till slut var det varken logik eller koder som avgjorde saken. Det var i stället den starka doften av salt snus från Majorna som ledde Rask rätt. När ritningarna hittades i den ihåliga träkubben på Sillgatan, precis innan fartyget lämnade kajen, föll allt på plats. Den här berättelsen tar slut nu. Men historien gömmer alltid fler gåtor för den som vågar leta. Tack för att du lyssnade på PodThis.