Knutbydramat: De raderade budskapen från Gud
Teknisk bevisning i form av återskapade textmeddelanden och ett vapen från Kalmarsund fällde Helge Fossmo för anstiftan till mord efter händelserna i Knutby. Åsa Waldaus anspråk på att vara Kristi brud skapade en farlig hierarki där hennes ord stod över svensk lag, vilket ledde till manipulation av församlingens medlemmar. Utredningen tvingade även polisen att granska Helene Fossmos dödsfall från nittonhundranittionio på nytt efter fynd av giftet dextropropoxifen. Analysen omfattar domsluten från tjugohundrafyra och sektens upplösning tjugohundrasexton.
Chapters
Det här avsnittet av PodThis handlar om mord, psykisk manipulation och religiös extremism. Klockan är halv fem på morgonen den tionde januari tjugohundrafyra när polisen kommer fram till Knutby. Alexandra ligger mördad i sin säng. I grannhuset har Daniel blivit skjuten. En pistol av kaliber sju komma sextiofem saknas.
Välkommen till PodThis och Cold Case Files.
Gripandet och häktningen
I ett förhörsrum i Uppsala i januari nittonhundranittiofyra sitter Sara Svensson. Hon erkänner att hon har avlossat skotten mot Alexandra och Daniel med den lilla pistolen. Utredarna följer hennes berättelse om hur vapnet fraktades från Stockholm. Det är en viktig del av utredningen. Men de slås av hur mekanisk hon låter när hon beskriver vad som hände. När förhörsledaren ber henne visa hur hon osäkrade vapnet stelnar hennes händer. Hon börjar istället läsa bibelord rakt ut i luften. Hennes blick verkar vara fäst vid något långt utanför rummets väggar. Det här plötsliga avbrottet i den annars så villiga bekännelsen får polisen att börja tvivla. De undrar om hon verkligen har handlat på eget bevåg. Samma kväll begärs hon häktad vid Uppsala tingsrätt.
Bilden av hur hon stelnar mitt i en teknisk demonstration är verkligen obehaglig. Det låter som om hon vore en maskin som hakar upp sig och går tillbaka till ett förprogrammerat läge. Men Julian, rent juridiskt hade polisen precis det de behövde här. De hade en person som erkände både mord och mordförsök med detaljer om kaliber sju komma sextiofem.
På pappret såg det ut som om fallet var löst på bara några dygn. Sara Svensson greps den trettonde januari tjugohundrafyra. Hon medgav genast att det var hon som tagit sig in i husen i Knutby. Hon beskrev hur hon skjutit Alexandra i sömnen och sedan gått vidare till grannen Daniel. För utredarna vid polisen i Uppsala var det ett ovanligt snabbt genombrott. Men den där mekaniska tonen i förhörsrummet skapade tidigt en gnagande oro.
Du menar att det saknades en mänsklig reaktion? Att det inte fanns den ilska eller förtvivlan man väntar sig vid ett svartsjukedrama?
Precis så. När någon erkänner ett så våldsamt brott brukar det komma en känslomässig urladdning. Men Sara Svensson var saklig. Det var nästan som om hon läste innantill ur ett manus. Polisen märkte att hon kunde berätta om vapnets väg från en kontakt i Stockholm in i minsta detalj. Men så fort de frågade om hennes egna känslor för offren blev svaren undflyende eller strikt religiösa. Det fanns en klyfta mellan det brutala dådet och hennes undergivna sätt att vara.
Men hon var ju pastorns tidigare barnflicka och de hade haft en relation. Var inte teorin helt enkelt att hon ville få bort konkurrensen?
Det var så de tänkte först. Men under utredningens gång började detaljerna skava. Om hon var en svartsjuk kvinna som agerade helt själv, varför verkade hon då så likgiltig inför vad som skulle hända henne? Vid häktningsförhandlingen i Uppsala tingsrätt var hon märkligt samlad. Utredarna började också titta närmare på raderade sms i hennes telefon. Där hittade de något som inte stämde med bilden av en ensam gärningsperson.
Polisen misstänkte alltså redan då att hon inte var hjärnan bakom planen? Trots att hon så gärna tog på sig hela skulden?
Ja, det fanns en osynlig tråd i hennes berättelse som ledde någon helt annanstans. Varje gång hon skulle förklara varför hon gjort det använde hon formuleringar om Guds vilja. Hon sa att hon var tvungen att visa sig värdig. Det var en logik som inte hörde hemma i en vanlig brottsutredning. Den hörde hemma i en sluten värld där lydnad var viktigare än livet självt.
Det är då det blir riktigt skrämmande. När man inser att ett erkännande bara är ytan på något som går mycket djupare. Om det var barnflickan som höll i vapnet, vems röst var det då som egentligen ekade i hennes huvud när hon tryckte på avtryckaren?
Den tekniska förundersökningen
Vi lämnade precis frågan om vem som egentligen styrde barnflickan, Sara Svensson, när hon klev in i de två husen den där kalla januarinatten nittonhundrafyrtiofyra. Om hon höll i vapnet, vems röst var det då som ekade i hennes huvud när hon tryckte på avtryckaren?
Det är där utredningen tar en helt ny vändning. Från början såg det ut som ett svartsjukedrama som en instabil kvinna utfört. Men när kriminalteknikerna fick tag på hennes mobiltelefon förändrades allt. De lyckades återskapa över tjugofem raderade textmeddelanden som Sara Svensson trodde var borta för alltid.
Tjugofem meddelanden är ganska många i ett sådant här sammanhang. Vad var det polisen faktiskt läste i de här texterna?
Innehållet var chockerande metodiskt. Det handlade inte om vanliga samtal utan om direkta order. Meddelandena var utformade som en sorts gudomlig vägledning. En anonym avsändare instruerade henne steg för steg hur hon skulle utföra morden på Alexandra och Daniel.
Du säger gudomlig vägledning. Betyder det att avsändaren utgav sig för att vara Gud själv?
Det var precis så det låg till. Texterna var formulerade som direkta tilltal från en högre makt. Det stod saker i stil med att det var dags nu och att offren behövde få komma hem till Herren. Det stod också att hon var utvald att utföra detta. Det skapade en enorm press på en person som redan befann sig i en djup religiös kris.
Men polisen nöjde sig förstås inte med att bara läsa texterna. De måste ha velat veta varifrån de här signalerna kom rent fysiskt.
Självklart var det så. Genom att spåra telesignalerna och analysera trafiken kunde de knyta den anonyma avsändaren direkt till pastorn, Helge Fossmo. Det visade sig att meddelandena skickats från telefoner som han hade tillgång till. Det placerade honom mitt i händelsernas centrum som anstiftare.
Så medan Sara Svensson trodde att hon kommunicerade med himlen, satt Helge Fossmo i själva verket och knappade in instruktioner på sin telefon?
Det var den slutsatsen förundersökningen landade i. Men det krävdes mer än bara sms för att bygga ett hållbart rättsfall. Polisen behövde det faktiska mordvapnet, en pistol av kaliber sju komma sextiofem millimeter. Utredningen visade att vapnet hade köpts via kontakter i Stockholm, långt ifrån den lilla byns idyll.
En pistol försvinner ju inte bara av sig själv. Lyckades polisen hitta den trots att Sara Svensson hade haft tid på sig att göra sig av med den?
Det var ett omfattande sökande. Efter dådet hade hon kört söderut och kastat vapnet i vattnet vid Kalmarsund. Polisens dykare skickades ner i det iskalla vattnet. Efter ett intensivt arbete lyckades de säkra pistolen, och det blev ett av de mest avgörande tekniska bevisen i hela utredningen.
Det här flyttar fokus från en ensam gärningsperson till en planerad konspiration. Vi har en pastor som skickar sms som Gud, och en barnflicka som utför orderna med ett vapen som köpts i hemlighet.
Det är just den här tekniska bevisningen som helt välte omkull den första bilden av vad som hänt i Knutby. Det handlade inte längre om en enskild människas sammanbrott. Det var en utstuderad manipulation där tron användes som ett verktyg för att få någon annan att döda.
Det är en kylig insikt att digitala spår och ett vapen på havets botten kunde blottlägga ett sådant djupt förräderi inom en sluten gemenskap.
Med dessa pusselbitar på plats stod det klart för utredarna att ansvaret för skotten nittonhundrafyrtiofyra sträckte sig långt bortom den kvinna som höll i vapnet.
Kartläggningen av motivbilden
Det är en sen kväll i Knutby i slutet av nittonhundranittiotalet. Tystnaden i vardagsrummet bryts bara av lågmälda och andaktsfulla röster. Åsa Waldau sitter mitt emot församlingens innersta krets när den hemliga läran om Kristi brud tar form. Den här ställningen placerar henne och hennes närmaste bortom svenska lagar. Helge Fossmo ser hur den nya ordningen stelnar till en absolut sanning. Där ses varje ifrågasättande som ett hot mot ens egen frälsning. När mötet är slut dröjer pastorns blick kvar vid mörkret utanför fönstret. Det är en tystnad som föregår den lilla pistolen med kaliber sju komma sextiofem och dess långa resa mot Kalmarsund.
Synen av pistolen på bordet i Uppsala tingsrätt bär på en oerhörd tyngd. Julian, det är nästan svårt att förstå hur ett så litet vapen kan bli slutpunkten på en teologisk utveckling. Det hela började ju i ett vardagsrum flera år tidigare.
Under förundersökningen kom det fram att vägen till skotten började byggas redan i slutet av nittonhundranittiotalet. Det var då en extrem och sluten lära började gro i församlingen. Kärnan var att Åsa Waldau i hemlighet utropades till Kristi brud. Det gav henne en ställning som Jesu utvalda här på jorden.
Men en sådan titel innebär väl mer än bara en religiös roll? Det måste ha suddat ut alla vanliga gränser för vad som var tillåtet.
Det blev precis så. Det skapades en ordning där ledningens ord vägde tyngre än Sveriges lagar. Om man ifrågasatte Åsa Waldau eller de andra ledarna sågs det inte som en vanlig diskussion. Det var i stället ett direkt hot mot ens frälsning. Det här var miljön som Helge Fossmo verkade i.
Och det var här han hittade utrymmet att börja styra Sara Svensson, mitt i den här totala lydnaden.
Han använde maktstrukturen steg för steg för att bryta ner henne. Genom att klä sina egna önskningar i religiösa ord övertygade han henne om att dåden mot Alexandra och Daniel var Guds vilja. Det handlade inte om någon plötslig ingivelse, utan om att han långsamt bröt ner hennes egen vilja.
Så när hon väl står där med vapnet ser hon sig själv som ett gudomligt verktyg snarare än som en mördare.
Det var just det som åklagaren visade när pistolen från botten av Kalmarsund till slut lades fram som bevis i rättssalen.
Våren tjugohundrafyra i Uppsala tingsrätt lyfter åklagaren försiktigt upp den lilla pistolen ur bevispåsen. Sara Svensson sitter med sänkt huvud medan förundersökningen visar hur pastorn utnyttjat sin makt. Han har övertygat henne om att skotten mot Alexandra och Daniel var nödvändiga inför Gud. Metallen glänser kallt under lysrören i salen. Det är samma föremål som polisen hämtat upp från havets botten för att få fram sanningen. När vapnet läggs ner på bordet med ett dovt ljud förändras stämningen. Förvirringen i salen byts mot en iskall klarhet kring vad som faktiskt drev fram dådet.
Utvidgningen av brottsmisstankarna
Det är vårvinter tjugohundrafyra. Utredarna i Uppsala lyfter ner den dammiga mappen märkt nittonhundranittionio från arkivhyllan. I akten finns bilderna på Helene. Hon hittades livlös i familjens badkar för fem år sedan. Då avskrev polisen det snabbt som en tragisk olycka. Men när kriminalinspektören bläddrar förbi de gamla protokollen stannar handen vid analyssvaren från det rättskemiska laboratoriet. Det står svart på vitt att Helene hade det starka giftet dextropropoxifen i blodet. Det är en detalj som kastar ett nytt och kallt ljus över hela församlingens historia.
Det blir en nästan fysisk tyngd i tanken på att den där gamla mappen från nittonhundranittionio plötsligt öppnas igen. Att se fotografierna på Helene och inse att polisen en gång i tiden bara stängde dörren. De kallade det helt enkelt för en olycka i badrummet.
Polisen tvingades verkligen rannsaka sitt eget arbete när de insåg att de gamla slutsatserna inte höll. Man hade helt enkelt köpt förklaringen att Helene halkat. Men den nya genomgången av de rättskemiska analyserna visade något helt annat.
Tänker du på det där giftet som nämndes i förundersökningen? Det där med det svåra namnet?
Dextropropoxifen, precis. Det är en stark smärtstillande substans som fanns i Helenes blod när hon dog. När utredarna lade ihop det här med hur Helge Fossmo betedde sig i nutid såg mönstret mycket mer beräknande ut än vad man först trott.
Men det var inte bara giftet som fick utredningen att vända. Det fanns väl fysiska bevis på hennes kropp också?
Rättsläkarna gjorde en ny bedömning av skadorna i hennes bakhuvud. De slog fast att märkena inte kunde ha kommit från ett vanligt fall mot en badkarskant. Det rörde sig om yttre våld. Det måste ha hänt innan hon hamnade i vattnet.
Inne i förhörsrummet sitter Helge Fossmo. Han ser på när utredarna lägger fram de nya fynden om skadorna i Helenes bakhuvud. Experterna slår fast att märkena inte stämmer med ett fall i ett badrum. De tyder istället på yttre våld innan hon hamnade i vattnet. Polisen delger honom formellt misstanke om mord även på hans första hustru. I det ögonblicket växer förundersökningen till att gälla händelser som sträcker sig långt bakåt i tiden. Samtidigt pågår sökandet utanför murarna. Man letar efter den lilla pistolen i kaliber sju komma sextiofem som snart ska dras upp ur djupet och tvinga fram sanningen.
Så det som i fem år setts som en sorglig olycka bär plötsligt alla spår av ett planerat mord. Det måste ha varit ett enormt genombrott för åklagarna.
Det förändrade allt. Helge Fossmo misstänktes nu för mord även på sin första hustru. Det gjorde att hela bilden av honom förändrades. Han var inte längre bara en pastor som hamnat i en extrem situation under tjugohundrafyra. Nu misstänktes han för systematiska handlingar som sträckte sig många år tillbaka.
Det känns som att den där lilla pistolen som polisen letade efter i vattnet bara var den sista pusselbiten i en mycket större och mörkare historia.
Vapnet var avgörande för att binda ihop händelserna rent tekniskt. Men de medicinska fynden kring Helene gav utredningen en ny moralisk och juridisk tyngd. Det visade på en kyla som skakade även de mest erfarna utredarna.
Vi har alltså gått från ett skott i natten till att upptäcka en historia av gift och dolda skador som går fem år tillbaka i tiden. Nu står rättsväsendet inför sin största prövning. De har en beviskedja som sträcker sig över flera år och som handlar om både manipulation och gift.
Rättegången och domarna
Vi befinner oss nu vid det rättsliga vägskälet i Uppsala tingsrätt. Det är den trettionde juli tjugohundrafyra. Efter månader av rubriker ska domen äntligen falla. Jag tror de flesta av oss hoppades att det här skulle dra ett streck över hela mardrömmen. Men när domaren läste upp att Helge Fossmo dömdes till livstid för anstiftan till mord på Alexandra och mordförsök på Daniel, men friades för mordet på sin första fru Helene, kändes det väl ändå som ett bakslag för åklagaren?
Det handlar om en viktig juridisk skillnad. Tingsrätten tyckte inte att bevisen kring Helenes död i badkaret räckte för en fällande dom. Omständigheterna var visserligen mycket besvärande, men man kunde inte helt utesluta en olycka. Däremot var bevisen kring anstiftan så tydliga. Textmeddelandena till barnflickan var så många och så grova att ett livstidsstraff inte gick att undvika.
Fast det blir ju en märklig obalans. Barnflickan Sara Svensson var den som faktiskt höll i vapnet och tryckte av, men hon slipper fängelse helt och hållet. Hon dömdes istället till rättspsykiatrisk vård. Kan det inte upplevas som stötande att den som utför själva dådet anses ha mindre ansvar än den som skickat sms?
Rätten valde att helt gå på de psykiatriska utlåtandena. De visade att Sara Svensson led av en allvarlig psykisk störning när hon sköt. Men det som är avgörande här är att störningen ansågs vara framkallad av Helge Fossmos manipulation. Han hade brutit ner hennes egen vilja så totalt att hon rent juridiskt inte ansågs kunna styra sina handlingar. Det är ett av de mest unika fallen vi har i Sverige när det gäller psykologisk påverkan.
Jag har svårt att se hur en vuxen människa kan bli helt utan ansvar bara för att någon annan säger att det är Guds vilja. Det känns som en farlig väg att gå. Om man kan skylla på sin pastor, var går då gränsen för det egna ansvaret vid ett våldsbrott?
Gränsen drogs vid att hon befann sig i ett tillstånd av beroende och religiös skräck. Det liknade nästan en psykos. Tingsrätten menade att skotten aldrig hade avlossats utan Helge Fossmos aktiva styrning. Han var hjärnan bakom allt, och hon var bara verktyget han använde. Det är därför han fick lagens strängaste straff medan hon fick vård med särskild utskrivningsprövning.
Då trodde nog de flesta, både polisen och allmänheten, att församlingen i Knutby skulle försvinna av sig självt. Det kändes logiskt att ledaren burades in och barnflickan hamnade på klinik. Man tänker ju att medlemmarna borde ha vaknat upp när deras egen pastor dömdes som mördare i berättelsen här i PodThis.
Det blev precis tvärtom. Gruppen slöt sig istället ännu hårdare kring den ledare som fanns kvar, Åsa Waldau. De rannsakade inte sig själva, utan tolkade domarna som att omvärlden förföljde dem för deras sanna tro. De isolerade sig i den lilla byn och fortsatte att leva under ett auktoritärt styre i över tio år till.
Tio år till? Det låter ju helt orimligt. Hur kan man se sin granne bli mördad och sin pastor bli dömd, och sedan bara fortsätta som om ingenting har hänt? Särskilt under ledning av någon som kallar sig för Kristi brud.
Det beror på att de sociala och psykologiska banden i en sekt inte klipps av bara för att en domstol säger sitt. Tystnaden blev istället ännu djupare. Det krävdes att de inre strukturerna började falla sönder av sig själva innan fasaden till slut rämnade. Under de här åren pågick ett systematiskt förtryck. Det handlade inte om vapen den här gången, utan om fysisk och psykisk misshandel för att hålla alla på plats.
Så rättvisan som skipades tjugohundrafyra var egentligen bara en halv seger. De som stannade kvar i Knutby lämnades åt ett nytt sorts tyranni. Och det här var något som myndigheterna inte upptäckte förrän det nästan var för sent.
Det stämmer. Det var först tjugohundrasexton som de sista murarna föll. Då började de tidigare medlemmarna äntligen berätta om vad som faktiskt hade hänt bakom de stängda dörrarna efter rättegången. Det ledde till nya åtal. Flera av de tidigare ledarna, däribland Åsa Waldau, dömdes då för misshandel och olaga tvång mot sina egna medlemmar.
Där har vi svaret på vår stora fråga. Sektens slutgiltiga fall kom inte med domarna tjugohundrafyra. Det krävdes ytterligare tio år av förtryck innan medlemmarna själva bröt tystnaden och fällde de kvarvarande ledarna tjugohundrasexton.
Solen steker utanför Uppsala tingsrätt den här julidagen tjugohundrafyra. Rättens ordförande justerar sina glasögon och börjar läsa ur det tjocka dokumentet. Helge Fossmo sitter helt orörlig när han hör rätten meddela livstids fängelse för anstiftan till mordet på Alexandra och mordförsök på Daniel. Samtidigt döms Sara Svensson till rättspsykiatrisk vård för att hon hållit i vapnet. Den lilla pistolen med kaliber sju komma sextiofem vilar nu i en bevispåse på bordet. Den fiskades en gång upp ur det mörka vattnet i Kalmarsund och är den sista länken mellan de dolda befallningarna och själva dådet. Domaren förkunnar sedan att bevisningen kring hustrun Helenes död flera år tidigare inte räcker för att fälla honom. Ett lågmält sorl bryter den tunga tystnaden i salen.
När vi nu knyter ihop säcken står det klart att det som först såg ut som ett oförklarligt våldsdåd i vinternatten var en noggrant regisserad tragedi. Men vad blev egentligen de rättsliga följderna av allt det här?
I juli tjugohundrafyra föll den historiska domen i Uppsala tingsrätt. Helge Fossmo dömdes till livstids fängelse för anstiftan till mord på Alexandra och anstiftan till mordförsök på Daniel. Samtidigt dömdes Sara Svensson till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för att ha utfört brotten. Vi vet med säkerhet hur de raderade textmeddelandena band samman ledaren med utföraren. Men en fråga förblir obesvarad. Det handlar om hur många andra medlemmar som faktiskt läste de där meddelandena utan att någonsin ingripa.
Det är den tystnaden som ekar mest efteråt. Den nysnö som dolde mördarens flyktväg har smält bort för länge sedan. Men skuggan över byn dröjde kvar långt efter att polisbilarna lämnat platsen. Stort tack för att du hjälpt oss att reda ut de här turerna, Julian.
Tack själv. Det har varit en viktig genomgång av ett av våra mest säregna rättsfall.
Om ni tyckte att dagens avsnitt av PodThis gav nya perspektiv på händelserna i Knutby får ni gärna dela berättelsen vidare. Vi fortsätter att granska sanningen bakom de stängda dörrarna. Var rädda om varandra, så hörs vi snart igen.
Sources & further reading
Knutby
En skönlitterär skildring som bygger på de verkliga händelserna och personerna i församlingen.
Kristi bruds slav
En personlig berättelse om livet inifrån sekten och den manipulation som pågick under många år.
Sekten
En tidigare ledare berättar om hur församlingen i Knutby utvecklades till en sluten och destruktiv miljö.
Så gjordes avsnittet
Skapat av Martin Andersen med PodThis. Research och manus är AI-genererade med Google Gemini utifrån skaparens ämne, rösterna med Gemini eller Cartesia. PodThis redaktion har inte granskat innehållet.
Create your own podcast in minutes
Turn any topic into a professional podcast series with AI
Get Started Free
Comments (0)
Sign in to join the conversation