Hallandsåsen och 23 år av tunnelbygge
Det här handlar om bygget av tågtunneln genom Hallandsåsen som försenades i två decennier på grund av oväntade geologiska förhållanden och vattenläckage. Lyssnaren får veta hur projektet gick från en budget på en miljard till elva miljarder kronor, hur giftigt tätningsmedel skadade både djur och människor, samt hur tekniska lösningar som nedfrysning av berget till slut möjliggjorde färdigställandet. Resultatet blev en kapacitetsökning från fyra till tjugofyra tåg per timme.
Chapters
En hög med blött grus.
Ett berg som blöder vatten.
Trehundra liter vatten i sekunden.
Välkommen till PodThis och The Discovery Hour. Det är hösten nittonhundranittiotvå vid foten av Hallandsåsen. Stolta politiker sätter sina blanka spadar i jorden. De ler mot pressfotograferna medan kamerorna smattrar.
Daniel, du som kan allt om infrastruktur. Varför fascineras du så mycket av Hallandsåsen?
Det här är verkligen berättelsen om människans kamp mot naturens råstyrka.
Berget som blödde vatten
Stål gnisslar mot sten. Året är nittonhundranittiotvå vid Hallandsåsens norra fot. Tunnelborren Hallborr tuggar sig in i berget. Men efter bara tretton meter tar det tvärstopp i den smuliga massan. Maskinbullret dränks plötsligt av ett öronbedövande forsande när grundvattnet bryter igenom. Den miljarddyra maskinen har kört fast för gott, samtidigt som trehundra liter vatten i sekunden väller in.
Välkommen till PodThis. Bilden av den där enorma stålborren som bara ger upp efter tretton meter är svår att släppa. Det var tänkt att bli ett modernt underverk nittonhundranittiotvå. Men i stället blev det ett totalt haveri direkt. Hur kunde de som planerade det här missa att berget var så pass skört?
Problemet var att de förlitade sig på provborrningar som inte gav hela bilden av Hallandsåsens inre. De förväntade sig stabilt urberg. I stället möttes de av något som liknade en hög med blött grus och ruttet stenmaterial. När den gigantiska maskinen Hallborr väl satte tänderna i berget fungerade det smuliga materialet nästan som slipsten. Utrustningen blev förstörd innan den ens hunnit börja på allvar.
Så investeringen på en miljard kronor började vackla redan vid start. Men det var väl inte bara maskinen som var problemet? Det där enorma vattenflödet som nämndes låter ju livsfarligt.
Det kom som en fullständig chock för ingenjörerna. De borrade sig rakt in i stora vattenådror under högt tryck. Som mest forsade det in trehundra liter vatten i sekunden i tunnelgången. Det är sådana mängder att det inte bara stoppar arbetet. Det börjar dessutom tömma hela landskapet uppe på åsen på vatten.
Och det är ju där det går från att vara ett tekniskt bakslag till att bli en kris för hela bygden. Om man pumpar ut så mycket vatten ur berget, var tar det vattnet vägen i naturen?
Det försvinner helt enkelt från ytan. Brunnarna hos bönderna uppe på åsen började sina nästan direkt. De unika naturreservaten hotades av total uttorkning eftersom grundvattennivån sjönk så kraftigt. Banverket stod inför ett omöjligt val. De var tvungna att antingen avbryta allt eller hitta ett sätt att täppa till läckorna i ett berg som i princip var en blöt svamp.
Men hur stoppar man ett berg som blöder vatten från alla håll? Man försöker täta det, till varje pris.
Giftet och djupfrysningen
Vi stod alltså där vid kanten av ett berg som blödde vatten. Lösningen blev att täta sprickorna till varje pris. Men Daniel, det priset visade sig vara mycket högre än någon hade kunnat föreställa sig.
Det stämmer. Under nittonhundranittiosju fattades beslutet att använda tätningsmedlet Rhoca-Gil. Man pumpade in tonvis med kemikalier i berget i ett desperat försök att stoppa flödet. Men medlet stelnade aldrig som det skulle, utan läckte rakt ut i grundvattnet.
Det var då de första tecknen på att något var riktigt galet dök upp nere i dalen.
Det blev en mardröm för bönderna uppe på åsen. Korna som drack av bäckvattnet blev plötsligt förlamade och kunde inte längre stå upp. Samtidigt började tunnelarbetarna känna stickningar och domningar i fingrarna.
Det var akrylamid, eller hur? Ett rent nervgift.
Precis. Det här var en nationell miljöskandal. Arbetet stoppades omedelbart. Hela projektet hängde i luften under flera år medan rättegångar och sanering pågick.
Men de gav sig inte. När de väl fick börja igen stod de inför den svåraste biten, den så kallade Möllebackzonen. Där var berget som mest instabilt. Hur tar man sig egentligen igenom något som mest liknar blöt lera?
De tvingades använda en extrem metod som aldrig hade prövats i den här skalan. De pumpade ner flytande kväve för att helt enkelt frysa ner berget till minus fyrtio grader. De skapade en konstgjord glaciär inne i åsen, bara för att kunna borra utan att allt rasade in.
Att frysa ner ett helt berg i flera års tid låter nästan som en saga.
Det var dyrt och långsamt och krävde enorma mängder energi, men det fungerade. När tunneln slutligen invigdes tjugohundrafemton hade det gått tjugotre år sedan den första borren sattes i marken.
Tjugotre år. Och kostnaden hade väl dragit iväg lika mycket som tiden?
Slutnotan landade på nästan elva miljarder kronor. Det är en enorm skillnad mot den ursprungliga budgeten på en miljard.
Var det värt det? Kan vi säga det nu när tågen faktiskt rullar?
Rent tekniskt är skillnaden enorm. Kapaciteten har ökat från fyra tåg i timmen på den gamla krokiga banan till tjugofyra tåg i timmen genom tunneln. Det har löst en av Sveriges största flaskhalsar för både gods och pendlare.
Så tekniken vann till slut, men vad kostade det för själen?
Det är den stora frågan. Tunneln blev till slut den framgång för tågtrafiken som man hade drömt om. Men den står kvar som ett ärr i landskapet och en påminnelse om att naturen inte låter sig tämjas utan strid.
Tack för att du har lyssnat.
Det är en tyst höstkväll nittonhundranittiosju på Bjärehalvön. Vid bäcken raglar en ko till och faller plötsligt ihop. Bonden ser hur det vita tätningsmedlet Rhoca-Gil blandas ut med grundvattnet som ständigt läcker in. Han tittar på sina egna händer. De har börjat domna av akrylamid. Vattnet som förr gav liv har nu blivit en osynlig fiende.
När vi ser tillbaka på de där tjugotre åren känns de glänsande spadarna från nittonhundranittiotvå nästan naiva. Politikerna log och trodde på en enkel seger över geografin. Men de mötte ett berg som vägrade att ge med sig.
Det var både lera, vatten och hela projektets trovärdighet som rann ut genom sprickorna. Att de till slut blev tvungna att frysa ner hela berget för att kunna ta sig igenom visar hur extremt läget faktiskt var. Idag går tågen var tionde minut. Men priset för det var en sargad natur och en hel generation ingenjörer som fick lära sig ödmjukhet den hårda vägen.
Det är ett tungt arv att bära, även om restiderna har blivit kortare. Daniel, stort tack för att du hjälpte oss att förstå hur omfattande det här bygget faktiskt var.
Tack själv. Det har känts viktigt att få berätta den här historien.
Om du tyckte om det här avsnittet får du gärna dela det med någon annan som fascineras av människans kamp mot naturkrafterna. Vi hörs snart igen för att utforska nästa dolda historia. Fortsätt att vara nyfiken och se världen med nya ögon. Daniel är en AI-röst skapad för det här avsnittet; fakta kommer från källorna på avsnittssidan. Tack för att du lyssnar.
Sources & further reading
Tunneln : om Hallandsåsen och tidernas största miljöskandal
En djupgående granskning av de politiska besluten och miljökonsekvenserna kring tunnelbygget.
Slutrapport för projekt Hallandsås
Den officiella tekniska och ekonomiska sammanställningen av projektets genomförande och lärdomar.
Så gjordes avsnittet
Skapat av Martin Andersen med PodThis. Research och manus är AI-genererade med Google Gemini utifrån skaparens ämne, rösterna med Gemini eller Cartesia. PodThis redaktion har inte granskat innehållet.
Create your own podcast in minutes
Turn any topic into a professional podcast series with AI
Get Started Free
Comments (0)
Sign in to join the conversation