Plesiosaurusens stenar: Dröm dig bort under ytan

Välkommen till Pod This och Dreamtime Stories. Kryp riktigt nära nu, bädda in dig i filten och känn hur lugnet sprider sig i hela din kropp. I kväll ska vi simma djupt ner i en klar sjö, där en väldigt speciell vän väntar på oss. Det är Plask, den lilla plesiosaurusen med sin långa, långa hals.

Hans mage kurrar lite, och han behöver din hjälp att hitta de allra lenaste, finaste stenarna på sjöbotten. Vi ska följa med honom på ett stillsamt äventyr genom fyra mysiga delar: först möter vi vår långhalsade vän, sedan dyker vi ner i den klara sjön, därefter letar vi efter släta stenar, och till sist låter vi vattnet vagga oss till sömns.

Blunda nu, så börjar vi vår resa...

Har du någonsin undrat hur det känns att bo djupt nere i en sjö, omgiven av ett mjukt, stilla vatten?

Där, på sjöns mjuka botten, låg Plask, den lilla plesiosaurien. Han hade sin långa, vänliga hals och låg alldeles stilla bredvid sin mamma. Vattnet var så lugnt, och allt var så tyst att man nästan kunde höra tystnaden själv. Men plötsligt, mitt i all denna rofyllda stillhet, kände Plask ett litet, mjukt kurr djupt inne i sin mage.

Det var inget läskigt kurr, bara ett litet, vänligt ljud som påminde honom om att det var dags för något nytt. Hans mamma strök honom försiktigt med sin nos och sa med en röst så lugn som vattnet runt dem: "Min lilla vän, det är dags att hitta en ny, alldeles slät magsten. En sådan som hjälper magen att kännas lugn och balanserad igen.

" Hon beskrev hur den perfekta stenen skulle kännas. "Den ska vara len som ett sjögräsblad," viskade hon, "och varm som en solstråle som har letat sig hela vägen ner genom det klara vattnet för att hitta just dig." Plask gav sin mamma en mjuk puss med nosen, full av tacksamhet och förväntan.

Han vände sig om och började sin alldeles lugna jakt längs den sandiga botten, simmande stilla framåt. För första gången den kvällen, nynnade han sin lilla sång, en liten melodi som bara han kände till: "Rund och slät och alldeles perfekt, en liten sten för min mage.

" Med sin lilla sång som sällskap, och med mammas ord i hjärtat, vad för slags stenar kommer Plask att stöta på först därute i det stora, klara vattnet?

Många tror att de allra finaste stenarna ligger öppet på sjöns botten och bara väntar på att bli hittade, men så är det sällan. Nej, de gömmer sig ofta. Och Plask, med sin lilla sång som sällskap, visste att hans efterlängtade sten inte skulle ligga helt öppen för alla att se. Han behövde leta.

Sakta, sakta simmade Plask djupare ner i det klara vattnet, in i en stor, vajande skog. Hög, mjuk tång sträckte sig mot ytan och bildade som små gröna rum under vattnet. Ljuset silade ner och målade glittrande mönster på de gröna bladen. Det kändes som att simma genom en hemlig trädgård, du vet. Plask såg en sten bland tången.

Den såg lovande ut, lite rundad och nästan glänsande. Han sträckte försiktigt fram sin långa nos för att känna på den. Men nej, den var alldeles för kantig och oj, den kittlade Plasks mjuka nos så att han ryckte till. Inte alls den mjukaste, lenaste stenen han letade efter. Han simmade vidare, nosen vickade från sida till sida bland tångbladen.

Snart fick han syn på en annan. Den här var platt och grå. Kanske den här?

Han rörde vid den med fenan. Åh nej, den var alldeles för sträv, nästan som sandpapper mot hans känsliga fena, kan du tänka dig?

Den var inte alls det han ville ha. Sökandet bland all tång gjorde Plask lite trött. Han hade simmat länge nu. En stor, bubblig gäspning smög sig upp ur hans hals och sträckte ut hans mun innan bubblorna försvann upp mot ytan. Kanske skulle han aldrig hitta den mjukaste, lenaste stenen?

Precis då, på ett stort, platt tångblad, låg en gammal, klok trilobit. Den hade legat där länge och sett många varelser simma förbi. Den såg hur trött Plask var, hur hans ögonlock började falla ner en aning. Med en långsam vickning på sina små antenner pekade den mot en plats lite längre bort.

En tyst, avskild vik, där månskenet alltid silade ner extra klart genom vattnet, viskade trilobiten med sina rörelser. Plask tackade artigt med en liten bugning, hans långa hals böjde sig graciöst. Han kände ett nytt hopp i sitt lilla plesiosaurus-hjärta.

Sakta, sakta vände han sig och simmade vidare, mot den tysta viken som trilobiten hade visat honom. Han visste att han var nära nu. Men kommer den mjukaste, lenaste stenen verkligen att vänta på honom där, alldeles ensam i månens sken?

Tänk dig nu att du glider genom det mjuka, gröna vattnet, precis som lille Plask. Efter att ha navigerat genom den snåriga tångskogen, har ni äntligen nått en plats där vattnet är alldeles stilla och klart. Här, i den tysta viken, ligger en enda liten sten på botten, upplyst av en strimma ljus som letat sig ner ända från ytan.

Den är alldeles rund och slät, som om vattnet smekt den i tusen år, gjort den perfekt. Och vet du vad?

Där, precis bredvid den, vilar den lilla glittrande ammoniten ni såg tidigare, som om den väntat på er. Plask närmar sig försiktigt, hans långa hals sträcker sig ut. Han rör vid stenen med sin nos. Den känns varm och trygg, precis som hans mamma sa att den skulle göra, som en liten infångad solstråle som värmer ända in i hjärtat.

Det är precis den här stenen han letat efter. Med stor försiktighet tar han stenen i munnen och sväljer den. Känslan av kurr i magen försvinner genast, och istället fylls den av en varm, mysig och tung känsla. Plask känner sig alldeles lugn och balanserad nu. Alla hans oroliga tankar har försvunnit, ersatta av ett djupt lugn.

Han rullar ihop sin långa hals till en mjuk kudde på den lena sanden, stänger sina ögon. Och där, i den tysta viken, låter han det stilla vattnet vagga honom till sömns. Precis som det gör med dig nu, min lilla vän. Låt det lugna vattnet vagga dig till sömns.

Och tänk, Plask hittade verkligen den där alldeles perfekta stenen, slät och varm som en solstråle, precis som hans mamma sagt. Den lade sig så skönt i magen och gjorde den alldeles lugn och stilla. Nu vaggas han tryggt av det klara vattnet, djupt nere på sjöbotten. Kanske känner du också hur lugnet sprider sig inom dig, redo att somna tryggt. Sov gott, kära lyssnare. Dröm sött.