Porsche Mission X: Nürburgrings elektriska tronarvinge

För att lyckas med det måste man nästan skriva om naturlagarna.

Jag ser det inte alls som en tom uppvisning. Det här handlar om att sätta en helt ny standard för vad en gatbil överhuvudtaget kan vara. De har satt upp ett mål som faktiskt sticker ut ordentligt. De vill uppnå en hästkraft per kilo fordonsvikt. Det är ett förhållande som vi tidigare i princip bara har sett hos de allra mest extrema tävlingsbilarna. Alltså de som är byggda enbart för hastighet utan några som helst kompromisser. Att ens försöka få ner den typen av prestanda i en bil för allmänna vägar är en teknisk utmaning utan dess like.

Det är faktiskt precis tvärtom. Låt mig förklara varför det är ett genidrag snarare än brist på fantasi. Man har valt att hålla fast vid måtten från Carrera GT och niohundraarton Spyder med kirurgisk precision. Vi pratar om en hjulbas på exakt tvåhundrasjuttiotre centimeter och en total längd på cirka fyrahundrafemtio centimeter. Istället för att göra som många andra och bygga en tung elbil har man medvetet valt att begränsa utrymmet. Man vill återskapa den där kompakta och reaktiva energin som de äldre, bensindrivna bilarna var kända för. Det är ett sätt att bevisa att själen i en sportbil inte sitter i motorn. Den sitter i hur bilen rör sig på vägen.

De insåg nog att om de bygger en bil som är för stor, så försvinner själva kärnan i vad märket står för. Men du har helt rätt i att det skapar enorma problem. Att få plats med tillräckligt mycket batterier för att nå det där ett-till-ett-förhållandet i en så pass liten kaross är nästan fysiskt omöjligt. Man försöker alltså gifta ihop gårdagens smidighet med morgondagens brutala kraft. Det är en balansgång på en knivsegg som kräver att man tänker om kring allt som rör luftmotstånd och marktryck.

De går verkligen mot strömmen här. De använder en uppbyggnad som kallas e-Core. Istället för att lägga batteriet i botten har de staplat cellerna på höjden bakom sätena. Det är ett sätt att efterlikna en klassisk mittmotorbil. Tanken är att få tyngdpunkten precis där föraren förväntar sig. Då känns bilen smidig och snabb i reaktionerna, istället för att vara en tungviktare i kurvorna.

Tvärtom faktiskt. Genom att samla massan i mitten svänger bilen lättare. Men det krävs mer än bara balans för att hålla den kvar på vägen. De siktar på ett marktryck som är helt sanslöst. Som jämförelse kan vi se på niohundraelva GT-tre RS. Den trycker ner åttahundrasextio kilo mot asfalten vid tvåhundraåttiofem kilometer i timmen. Den här bilen ska generera betydligt mer än så. Aerodynamiken suger bokstavligen fast fordonet i marken ju snabbare det går.

Det handlar om en arkitektur på niohundra volt. Det är en teknisk uppvisning som är nästan provocerande effektiv. De hävdar att den laddar batteriet dubbelt så snabbt som märkets nuvarande flaggskepp Taycan. Det är en enorm skillnad om man ska kunna använda bilen effektivt en hel dag på banan.

Det finns ett tydligt och nästan brutalt mål i berättelsen här i PodThis. Syftet är att slå rekordet och bli den snabbaste gatlagliga bilen någonsin runt Nürburgrings nordslinga. Den är drygt två mil lång. Allt vi pratat om, från batterierna till tekniken med niohundra volt, handlar om de där minuterna i de tyska skogarna. Lyckas de med det har de flyttat gränsen för vad en elbil faktiskt klarar av.

Jag är helt övertygad om det. Det här är ingen bil för bekväma resor. Det är ett kompromisslöst banvapen som bara finns till av en enda anledning. Allt från balansen till niohundravoltssystemet är byggt för att krossa det nuvarande rekordet på Nordslingan.